klockan är sent, mitt i natten, jag tänker
tänker på personer, 3 st namn varvas i mitt huvud.
# det första för att hur gärna man än vill rensa huvudet från idioter och intala sig själv att dom är just idioter så gör man det inte när man har ouppklarade affärer. det går bara inte då.
# det andra för att hur kan man bry sig om något som är sjukligt långt ifrån en? var får man den energin ifrån om man inte verkligen känner att man tycker att det är nädvändigt att tro liiiite lite på att ödet finns och vill en något?
# det tredje har jag tänkt på sedan 27:e mars i år. jag intalar mig själv att det är som det ska, för det känns som det ska. men på något vänster kommer allt tillbaka om och om igen och jag slår bort det av vana eftersom jag skäms. jag skäms eftersom jag inte minns exakt in i minsta detalj hur det lyckligaste ögonblicket i mitt liv hitills kändes. jag minns det som en dimma. fantastiskt, men fortfarande bara en dimma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar