Hittat sånna låtar som säger precis det jag önskar att jag kunde komma på själv.. för svackan är förjävligt djup och jag vet inte hur jag ska bete mig snart för att komma upp ur den. Ja jag är så jävla besatt av dig, uppenbarligen eftersom jag tänker på dig nästan varenda minut på dygnet. Det är inte meningen, det blir bara så. Och jag hatar dig för det du gjorde mig till... en bitter, jävla, patetisk nolla som knappt klarar av att vakna på morgonen utan att börja gråta. Jag har inte varit såhär klen på flera jävla år! Och jag tänker efter... Det finns så många jag känner som har sina respektive, och de tar inte ens allvarlig vara på sitt förhållande. Det är allt möjligt, svartsjuka, materiell press, besatthet, oförmåga att klara sig själv när man vet att "vi kommer ju träffas snart igen", bråk över små jävla skitsaker som blir 10 gånger större för att man bara är så jävla korkad.. eller rättare sagt dumdristig! Kärlek gör så många dumdristiga! Och det är väl klart att de ska få ha sin kärlek, de tar sig igenom de små upproren och löser det på sitt sätt. Poängen är att jag inte kan förstå varför de får/kan ha varandra med sina flaws, men du kunde inte ha mig fast det var fan perfekt, fast vi hade inte den sortens onödiga flaws. Och du kan inte ha mig fast jag fortfarande älskar dig. Och du kan inte ha mig fast du sagt att du fortfarande saknar och älskar mig med.? Och även om det gör ont så verkar jag inte kunna få nog av den smärtan. Lika mycket som jag vill komma över den, och komma över ditt beslut, vill jag att du ska komma över dig själv, förstå att det inte spelar nån roll vad du har gjort förut, jag kan ta det.
Confessions made: jag älskar dig David.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar