Overklighet

Det är så jävla overkligt. Ibland sitter jag helt vanligt och tänker att det snart är över, att snart blir allt som vanligt igen och att vi snart sitter i vinterträgårn i Bälinge och äter middag. Sen kommer verkligheten ifatt, tårarna strömmar fram för jag fattar att när den här perioden i livet är över så är det helt över! Då är det slut, och inget blir som vanligt igen. Jag rycks åt två håll, som ett rep i dragkamp men jag vet att förr eller senare är det den onda sidan som drar hårdast och vinner...