Jag gick upp imorse och det första jag kände var hur obehaget la sig som ett täcke över hela mig. Jag skulle ju åka buss...
Dagen var ju iaf ganska fin och behaglig på morgonen sen när jag satt mig på bussen utan att behöva möta mig ärkefiende. Hade Lindell som herrmodell och det var sjukt kul, saknar den killen från time to time. Flamsade lite och hade kul helt enkelt. Gick och hämtade min studentmössa också, så lycklig! Ska slänga upp en bild på den sen :) Den är så fin!
Det mesta sket sig när jag råkade låsa in nycklarna i skåpet dock. Fick ingen hjälp först när jag fråga och nästan ingen hjälp när jag kom andra gången och frågade om de kunde klippa upp låset, bara för att jag inte kom när vaktisarna hade "tid för uppklippning av skåp". Så töntigt att de ska sitta och fisa in sina stolar och lyfta lön. Suck.
När jag sen kommer hem och ringer för att anmäla chaffisen till polisen blir jag allt annat en seriöst bemött, enligt mig. Ifrågasatt om precis allt, innan jag känner att jag håller på att bryta ihop och lämnar luren till pappa som får komma med en hel utläggning om händelsen. Jag kanske blev seriöst bemött ur ren allmän anmälnings synvinkel, men jag blir bara så ledsen att det inte framstår som ett brott när jag blivit trackasserad av samma busschaufför på det ena sättet värre än det andra under ett års tid, och till och med mer. Kan inte förstå det, men ska väl tacka för att jag fått min anmälan nu, efter många om och men.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar