Frossa!

Ohja, kunde inte motstå frestelsen att svänga förbi ica på vägen hem och inhandla naturgodis och choklad. Nu är naturgodiset slut och det är hög tid att frossa till på chokladen ^^

Annars, att jobba var som vanligt ingen höjdare, men vad gör man inte för stålar. Hade i alla fall ett awesome crew, tackar Solwieg och Ximena.

Går vidare ännu en gång, kan inte låta bli att yttra mig småttit och inte för mycket i valresultatet. Det som är på allas läppar är att Sverige kommer bli idiotiskt ojämställt, vi kommer inte ha nån vettig sjukförsäkring och vi kommer vara fullkomliga rasister exakt hela högen för att SD halkade in i riksdagen.

Säga vad man vill om denna missnöjda halva av befolkningen, men jag är i alla fall nöjd med att alliansen hänger kvar 4 år till. Missförstå mig inte, jag är inte superkonservativ moderatsmurf, men Sverige behöver inte bli ojämställdt till tusen för att vi har en borgerlig regering. Det finns en anledning varför Moderaterna kallar sig nya Moderaterna, och det är en allians, så det finns fortfarande liberaler, kristdemokrater och centare med i spelet. Dessutom är det ju typ nåt slags mode att jobba för jämställdhet så jag skulle inte oroa mig för att vi plötsligt färdas tillbaka till 1700talet. Självklart tycker inte jag att bara de rika nissarna ska få tillgång till att bli skitbra och framgångsrika, det som finns för alla ska vara lika för alla (utbildning etc). Men att hindra någon som kan bli lite bättre genom att ta bort dennes tillgångar är lika orättvist som att inte ge en som har det sämre ställt några förutsättningar.

Skattesänkningar har det varit ett väldigt prat om, det var ett av den rödgröna blockets starkaste argument (lät det som iaf) till allt som gått käpprätt de senaste 4 åren. Men en fråga jag ställer mig är, hur skulle det se ut om en liiiten liiiiten klick betalade skyhög skatt, och resten levde på olika sorters bidrag? Att tjäna sina egna pengar tycker jag som ungdom är fantastiskt (läs: att få lön är fantastiskt, sen kan man alltid diskutera jobbet). När jag tvivlar på att jobba tänker jag ju på lönen, vad gör man inte för pengar liksom. Jag har några kompisar som inte fått nåt jobb än, och dom trivs inte med det. Dom vill ha ett jobb, tjäna lite flis och gärna behålla det. Behålla får man när man inte ger bort, men att ge lite för att hålla en bra samhällsstandard säger man inte nej till heller. Poängen är att när alliansen rustade upp sjukförsäkringen var det många som kom ut på arbetsmarknaden, nöjda över att få göra nåt och bidra till samhället. Fler människor i arbete, mer skattepengar. Ta-da! Låter inte heltokigt. Det är såklart inte rätt på nån ände att det är vissa som kommit i kläm på det sätt som nu uppdagats, men då måste man väl få en chans att rätta till det? Att glömma många (som våra kära socialdemokrater gjorde enligt debatter hit och dit) är väl inte bättre än att några kommit i kläm? Jag beundrar Reinfeldt som är ödmjuk och erkänner, "ja, några har kommit i kläm". Men jag säger i så fall "gör om, gör bättre, gör rätt".

Och så det som gjort varenda vandrade kotte nervös eller utom sig av ilska: SD:s framgång och intåg i riksdagen. Jag har aldrig hört SD tala för sig själva men enligt alla andra är dom ett så kallat främlingsfientligt parti. Nja, det klingar ju inte speciellt vackert i mina öron heller, men ska inte vi vara sådana som inte dömer någon och alla är lika mycket värda? Mjo, det känner jag igen. Jag vill poängtera att jag inte har bidragit till SD:s framgång eller att jag stödjer dom på nåt sätt (känsligt ämne det där, vill inte bli uthängd som rasist!) men innan jag i så fall dömer dom på nåt som helst sätt skulle jag lyssna på vad de säger. Min tanke är att detta extrema "ut med alla invandrare!" kan ha varit ett sätt att väcka uppmärksamhet, innan de faktiskt hade en riktig politik. Eftersom jag aldrig lyssnat till vad de sagt (dom har typ aldrig fått uttala sig heller) så vet jag ju inte heller vad de håller för politik.

Jag är ingen politik-nisse, tycker egentligen att det är ett ganska tråkigt ämne men jag har ju fortfarande åsikter i samhället. Jag menar, klart man hellre är en riktig skogsmulle med lusekofta och fjällräven ryggsäck som röstar på och jublar för miljöpartiets framgång, än en rasist som vill stänga ute allt och alla och springa i svensk folkdräkt och spela nationalsången på fiol, men ska vi ändå inte vara mänskliga nog att inte döma någon? Skulle inte alla vara lika värda och behandlas lika, eller hur var det?