Ibland kan jag känna mig så på.
Nu ska jag prata i luddiga metaforer och massor som bara dom som verkligen känner mig kommer fatta, om ens dom. Ja men jag menar, jag har ju väntat så länge på detta så när minsta lilla händer blir jag skitnervös, tror att det kommer dröja flera månader och att jag kommer sluta med att jag tvingas vara kvar här... och komma på en ny plan och börja om. Jag pallar inte börja om på noll, en gång till, igen. Nu har jag visserligen fått bekräftelse på att jag kan vara lugn, det kommer liksom bara lite försenat och det är inget att hetsa upp sig för. Men jag vill verkligen det här, och jag vill det nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar