Känner mig som ett får

Sitter och känner mig så blödig. Tänker på sånt som en gång varit, om jag svikit nån, vem som kommer ihåg mig, vem som har glömt mig.. jag längtar bort för att försöka reda ut det liv jag har i min hjärna. Jag ska till jobbet om 1h 10 min. Det är bland det sista jag vill, även om jag vet att det inte kan bli sämre än igår. Jag har alltid velat bo ensam, i min egen lägenhet men nu när jag gör det (visserligen bara till låns) så längtar jag nästan hem. Funderar över framtiden. Och jag vet att det var sjukt länge sen jag ens nämnde honom men kommer jag nånsin träffa D igen och vad skulle hända då? Skulle jag bryta ihop, skulle jag vara en bitch eller skulle allt bara vara precis som vanligt. Och vad skulle han göra....? Jag kan inte ens förklara varför allt känns så jävla hopplöst, tomt och värdelöst, fast jag egentligen har precis allt jag kan önska mig, inklusive framtidsplaner...