Nu så

Mötet är avklarat och min rådgivare är snäll. Hon är bra. Hon är positiv när jag inte klarar det, och liksom gör mig mer positiv. Så jag kan om jag vill men jag kräver support, kan man kanske säga.

Efter två veckor ska jag nu se hur detta fortlöper, jag ska bara rensa huvudet. Ibland önskar jag att jag inte kunde känna känslor. Livet vore så förbaskat mycket enklare då!! Men smatidigt vidrigt tråkigt. Oh well! När mötet är slut med mina värdföräldrar så hoppas jag att min världfar kan skjutsa mig till den där tattueringsstudion så jag kan få göra nåt skoj :)

Ciaoo.